(hämtad ur mitt arkiv)

Ja, livet som småbarnsförälder är verkligen som en dans på rosor.

 

Dagligen blir man påmind om det underbara lilla liv man är förälder till.

Dess joller och skratt, bus och påhitt.

Att få spendera sina dagar med sin lilla vid sin sida.

Ja det är lika underbart som rosens underbara doft.

 

Att få se och uppleva alla olika grimaser och ansiktsuttryck.

Få se sin lilla skina upp vid synen av mor och far och få se skrattet glänsa i de där stora ögonen.

Precis som varje ros unika färgkombination är barnets uttryck så fullkomligt olika,

och som förälder är det underbart att få uppleva just sitt barns "färgsättning".

 

Vägen tillsammans med sitt barn kan te sig så olika dag för dag.

Liksom rosens stjälk kan vägen stundoms vara rak, stundoms krokig.

Det kan uppstå skador på vägen som sedan läker med omsorg och värme.

Var dag är unik och formar just sin plats på livets stig.

 

Men precis som rosen så har livets stig en del taggar.

Vissa är mindre och trubbiga, så som spökande

mardrömmar och barn som gråter sig till sömns hos mor och far.

Eller magknip som mamma försiktigt lindrar med massage.

Andra taggar är större och vassare,

så som när liten natt efter natt inte sover en blund och skriker helt hysteriskt.

När tänderna spökar och drabbar liten med feber och allt i världen känns hemskt och jobbigt.

Oavsett om taggarna är små eller stora kan de stundoms få föräldrarna på fall.

Man känner sig trött och orkeslös, ibland även smått hjälplös då ens lilla är otröstlig och hysteriskt ledsen.

 

Men sen smyger sig den där ljuvliga doften av rosor in igen, ny energi föds i barnets vackra ansikte och det där första leendet som bryter igenom efter gråten fyller både mor och far med glädje och energi.

 

När jag ser på mitt liv som småbarnsförälder så ser jag på det som en nyutsprungen ros. Visst har vi dagar och nätter när jag näst intill gråtit mig till sömns, när jag gång på gång frågat mig själv varför liten är ledsen eller vad som är fel. Och visst är våra dagar ibland krokiga och ojämna, med strulande mattider och på tok för lite sömn. Men det har inte gått en enda dag som det inte har varit underbart! Att få se sitt barn le och skratta, att få hålla och krama och gosa med sin lilla skatt. Det får alla taggar och krokiga stigar att blekna, och mamma att bubbla av lycka och kärlek.

 

Kärleken till mina söner är så ofantligt stor och kärleken till min sambo, som gett mig den äran att bli mor till tre underbara pojkar är om något ännu större.
Vår resa ihop har många taggar och krokiga vägar i beredskap, men det hör liksom till föräldraskapet. Och tillsammans som familj skapar vi så mycket ljuvliga färger och dofter att taggarna och krokarna på vägen minskar och vi tar oss igenom alla krokigheter och vassa taggar tillsammans.♥